Olinda om sann kärlek (swedish)

Jag har alltid varit en romantiker av det gamla gardet.

I dagens samhälle så känns romantik långt borta, det är

nästan som om det moderna samhället har vänt den lite

naiva och att “man uppvaktar kvinna romantiken ”på

hyllan.

Jag blir illa till mods när jag märker att fler tjejer och

killar bryr sig mer om känslolösa sexuella förbindelser

än jakten på evig kärlek.

Kanske var det så att alla 70-talister och 80-talister

kom från så förstörda hem med plastpappor och

halvsyskon som de till slut inte kunde lära sig namnen

på, att de gav upp på kärleken och då framförallt

evig kärlek kanske skall tilläggas. Jag brukar få höra

av människor som jag träffar att jag har en naiv syn

på förhållanden och evig kärlek som de flesta jag

träffat verkar anse att det är något förgånget och

tillhör 40-talisterna mer än någon annan modern

generation.

Men jag vägrar tro på one nightstands och på pang

på rödbetan raggningen så kör vi, jag vill känna

att det var menat att just han och jag skulle

träffas det stod liksom skrivet i stjärnorna och

hela min själ vibrerar när han nuddar vid mig

och jag kan inte tänka mig en dag utan att han

finns vid min sida.

Känslor fyllda med skratt och tårar får mig att

känna mig levande och tillfreds med livet och

jag får kraft till att fortsätta min resa genom livet.

Denna resa måste alla göra och det är ju alltid

lättare med en underbar kille eller tjej vid sidan ,

speciellt när det är motstånd och kämpigt då är

det bra att vara två. Ibland vill jag bara sitta

tyst och njuta av livet och allt jag är med om

och då kan jag gå in och ge min kille an puss

bara för att jag är glad att han finns. Kärlek är

universalt och det är något som de flesta

människor upplever en eller till och med två

gånger i livet och vissa fall ännu fler gånger

men det yttrar sig känslomässigt alltid på

samma sätt.

Man blir varm i hela kroppen när någon bara

nämner ens älsklings namn och allt känns så

mycket lättare och roligare även det som i

vanliga fall är döds trist känns lätt och oväsentligt.
Kärlek är underbart …det finns så många olika

typer av kärlek man kan känna , vänskaplig

kärlek till en god vän, eller kärlek till ditt barn

eller familj, även kärlek till ett djur som en

hund eller katt eller vad man nu har som

husdjur.

Kärlek är bara underbar när den besvaras

men kan lika fort förändras till något hemskt

och sorgligt och ångest framkallande om

kärleken inte är besvarad eller tar slut.
Något underbart blir fruktansvärt oförklarligt

energikrävande och en emotionell belastning

och leder i vissa fall till vansinne och i andra

fall till mer fatala event som självmord och

triangel draman. Positivt blir negativt och ont

blir gott precis som allting annat i livet.
Man skall vara rädd om sin kärlek för hjärtan

växer inte på träd och man skall tillåta sig

att våga känna efter och ibland måste man

öppna upp sig om man vill att andra skall

vara lika öppna tillbaka.

Jag valde att vara stängd eftersom jag blivit

sårad men jag hade turen att träffa någon

som fick mig att öppna upp mig och våga släppa

taget. Jag hatade det i början för jag kände

att jag inte hade kontroll och att jag inte kunde

styra över vad jag kände men insåg efter ett

tag att jag byggt mig ett emotionellt fängelse

och att jag skapat regler som jag själv inte riktigt

kunde följa. Idag är jag en ex fånge som vet att

jag måste vara öppen för mina känslor och

lyhörd för min älsklings om jag inte vill hamna

i det där emotionella fängelset igen.

Kärlek gör livet värt att leva och utan kärlek så

vittrar vi sakta sönder för att aldrig återuppstå.